Dag 2: Att arbeta på landet

Jag är sliten. Tänka sig vad 1månads lov(arbetslöshet) kan göra mot en annars så van kontorsarbetare.

Sedan jag slutade jobba på G4S för lite drygt 2mån sen har jag

• Gått ned cirka 5kg i vikt.
• Sovit gått på mårnarna
• Fått en massa saker gjort
• Träffat Jenny en massa då vi båda har haft mycket tid över

Sedan jag började på G4S igår.

• Jag har bara ätit skräpmat i 2dagar.
• Sovit dåligt
• Lyckas inte få något gjort varken på Jobbet eller på hotell rummet.
• Saknar Jenny

Skräpmat
Som nämnts tidigare är inte boden en plats för en cullinar, eller en vanlig människa för den delen, om man inte är tokig i pizza.
Jag har hit intils ätit i följande ordning: Pizza, Hamburgare, Continental frukost, Rödspätta(pannerad) och Hamburgare. Min teori kring den oerhört sparsamma variationen på matställen beror på att på landet traditionellt åker till korvmojen och inte den ny Libanesen för att få sig något att äta.
Ta det hela inte fel nu, jag har inget emot skräpmat i sig, men 4 av 5 måltider blir lite jobbigt. Mina misstankar kring min tidigare viktnedgång måste jag nog även delge just avsaknaden av den matkultur som lätt uppstår på arbetsplatser hos de som inte lagar matlåda.

Sömn
Att sova går alldeles utmärkt, det är allt runt i kring som är problemet. Sängen på mitt hotellrum består utav två 90 sängar som är ihopställda. Det är 180cm pure pleasure och allt är frid och fröjd.. tills man försökte sova i dem. Jag vaknade i natt 2ggr på golvet då de två sängarna glidit isär då jag befunnit mig i mellan dem(Legat i skarven).
Att gå upp kl07 på morgon är som ni alla känner till lite annorlunda än kl11.. omställningen är ännu ej klar.

Produktivitet
Jag måste nog definiera mig själv som en ganska produktiv människa. Mina projekt har aldrig vart så många och mina dagar så fyllda som när jag har varit arbetslös. Här i Boden slösas min fritid effektivt bort på gedigen blandning av ingenting göra så som, lyssna på musik eller titta på serier.
Under arbetet känner jag mest en frustration utöver de telefonskygga gamla avdankade lärare och dagisfröknar i övre medelåldern de har anställt för att sköta en helpdesk över telefon. De är trevliga och så men tycks i många fall betrakta nya saker ungeför som en gravid kvinna ser på p-piller.. ganska onödiga och skulle vara jobbiga att komma ihåg. Jag skulle enkom klara av ett jobb minst tre av dessa individer tillsammans skulle göra. Men jag får inte. Min produktivitet är egentligen på topp.. De är dem under mig jag inte får till att prestera mer än vad som tycks vara kafferaster.

Jenny
Vi båda tycks fortfarande ha en massa tid över men separeras nu den med, enligt eniro, 92.5mil mellan oss. Det gör allt lite mycket tråkigare och en aning frustrerande.
Jag har aldrig riktigt tyckt om alternativen som finns till att prata med människor face2face. Jag försökte chatta när jag var lite men det var roligare att leka med grannen. Tidigare var jag lite telefon skygg utan ville bara utbyta nödvändig information den vägen. Det är helt enkelt knepigt att för en konversation med en person per telefon som skall verka som ett substitut för att faktiskt möta personen, jag blir ofta måttligt tillfredsställd utav det hela. Jag hamnar onekligen att jag saknar den fysiska personen och inte informationen den kan ge mig.

- Trots allt detta ovan, trivs jag faktiskt med det jag gör här uppe. Det blir lätt så att man fokuserar på det negativa men det är "okring" sakerna som är jobbiga ex. Maten. Men de arbetsuppgifterna jag har blivit ålagda är för mig mycket tillfredsställande och jag tycker det är genuint roligt att arbeta. Jag träffar mycket ny och roliga människor att pratar med, vilket är som många känner till meningen med livet.. för mig ;)