Dag 7: Förlåt...

Hej kära dagbok och ev. läsare... Förlåt att jag inte har skrivit på ett tag. I helgen har jag inte hunnit då jag inte tänker spendera min fritid i Stockholm framför en dator, det finns så mycket bättre saker att göra. Samt att jag verkligen inte orkade göra någonting igår.

Jag landade i söndags kl. 2330 i Luleå och kom till mitt hotell cirka 0040. så i måndags var jag rätt slut och orkade inte alls göra något. Jobbet domminerar som ni säkert har förstått min vardag och det blir tyvärr inte mycket tid över till annat.

Då jag i helgen upplevde mer i praktiken hur det var att ha en blogg har jag bestämt mig för att i framtiden inte skriva så mycket. Alla har ju redan läst om alla roligheter och historier när man väl träffar dem. Anna var dock "a good sport" och lyssnade på historierna ändå och skrattade krystat där man skulle ;)

Jag gillar, som många av er vet, sushi och chefen här upp tog med mig till den ända sushi restaurangen här uppe. Han är tydligen sushi fantast och menade att detta var ett av de bästa ställena han ätit på. Jag spikade snabbt att det Inte var ett av de bästa ställena jag ätit på... Jag tycker riset är det som gör sushin och här på den här restaurangen gillade jag det inte. Det smakade som vanligt ris(utan sushi sou) och var för hårt pressat, ett stort Minus i min värld. Laxen var grym men väger knappast upp för riset.

Det är gått med Sushi men man står sig inte länge på det... man blir snart hungrig igen.

Den här veckan är jag uppe med den kollega som är en drygt 5-6år äldre än mig och har två barn och varje gång jag pratar med henne, ska äta frukost, lunch eller bara vara blir allt så krystat. Det är märkligt, normalt sätt så har jag inga problem med folk utan kan ta dem som de är och har lätt för att umgås speciellt med flickor/tjeje/kvinnor/damer. Jag misstänker att det har att göra med att hon är väldigt "butch", hon har var väktare, spelat fotboll på elitnivå och önska nog att hon var kille. Hon osar utav den prestationsångest man finner hos personer i gäng som helatiden måste tänka på att de ska se cool ut oavsett om det är på andras bekostnad eller ej. Sådan har jag lite svårt för.

Nog med samlande om ingen ting. Klockan är nu 19.20 och jag slutade vid 18. Jag har nu hunnit äta samt blogga och tänkte nu ge mig i kast med mer arbete i 2-3h till. 

Dag 4: The bad guy och längtan efter sömn

När jag för en sekund sedan skrev titeln på inlägget fick jag helt hjärnsläpp, vilken dag i ordningen är det 3, 4 eller 5.

Mina senaste dagar har tillbringats i ett syändigt påtagligt koffinrus tillsammans med G4S anställda i en kontorslokal som osar utav osäkerhet samt skeptisism och mina kvällar ensam, uttråkad och orkeslös de den sista kaffekoppens koffin för länge sedan har passerat ut genom min njurar. Jag vill bara sova men tycks ändå ha sociala och andra obligationer som hindrar mig från, den så eftertraktade, vilan ända in på småtimmarna.

Jag börjar finna mig väl till rätta med det jag håller på med, cheferna uppskattar det jag håller på med och lika så gör jag själv. Under dag blev jag bedd om att spontant hålla ett möte för att förklara att personalen inte kunde fortsätta hålla på som de gjorde. Jag blev "the Bad guy", en roll som jag fann enkel att spela då allt jag sa hade faktiska grunder. Det känns jäkligt märkligt att stå i andra ändan och tala till den grupp av individer som man för mindre än ett halvår var en del utav...
-But hey, bad boys get layed

Idag fick jag ytterligen ett nytt projekt att driva. Min funderingar har onekligen nu börjat vandra kring vad som är tänkt. De sa att de vill ha mig i 2veckor men samtidigt får jag projekt efter projekt Förhoppningsvis kommer jag få slutföra dessa, men i Stockholm då de projekten binder mig till någon fysisk plats även om resultatet skall nyttjas utav folk i Norr.

Det känns som min blogg nästan uteslutande har handlat om mitt jobb sedan i måndags. Men tyvärr så händer det inte speciellt mycket på de 300m som jag går från och till hotellet på den dag och det är ungefär den mänden jag har sett från Boden exkluderat min första dag. Trots Annikas fantastiska levnadsråd så känner jag ingen entusiasm över att lära känna Boden närmare, varken dag eller kvälls aktivteter, då även de infödda menar att det mest spännande i Boden är TV och opiumeffekt som attraktionen erbjuder.

-Jag vill med andra ord jobba klart och sedan snabbt och smidig ta mig här ifrån. Hem, hem till mina vänner. (får man skriva så här?)

Dag 3: Utmattat men glad

Hej kära dagbok... Tanken var att jag idag skulle gå ut och uppleva vad Bodens nattliv kunde erbjuda en Onsdags kväll. Det blev inte så...

I dag har jag jobbat i drygt 14h i sträck, 08:00 - 22:30. Jag börjar känna mig som en riktig business man och har en helt ny arbetsbeskrivning än fårn gårdagen. Det är helt klart en bra grej, då jag blivit instängd i ett kaos och de har nu äntligen gett mig mer eller mindre fria tyglar för att styra upp det hela efter mitt tycke.

Jag är 22år gammal och bossar nu över 12 personer som alla är mellan 5 - 25 år äldre än mig samtidigt som jag håller på att ta fram, med 3 andra från ledningen, en ny process för hanteringen av vår produkter. Syftet med texten ovan är inte att skryta, jag vill endast visa på den situation jag befinner mig i.
Detta är exakt vad jag vill hålla på med! och jag är nu säker på att jag valt helt rätt utbildning...
Dagens arbete hade en stark kontrast mot gårdagens svunna tid och kan inte jämföras.

Längtan till den ännu avlägsna fredagen pockar på allt mer uppmärksamhet och ockuperar mitt annars så fritt vandrande sinne under nu längre perioder än brukligt.

-Jag älskar varje sekund av arbetet här i Boden men jag älskar Jenny mer.

Dag 2: Att arbeta på landet

Jag är sliten. Tänka sig vad 1månads lov(arbetslöshet) kan göra mot en annars så van kontorsarbetare.

Sedan jag slutade jobba på G4S för lite drygt 2mån sen har jag

• Gått ned cirka 5kg i vikt.
• Sovit gått på mårnarna
• Fått en massa saker gjort
• Träffat Jenny en massa då vi båda har haft mycket tid över

Sedan jag började på G4S igår.

• Jag har bara ätit skräpmat i 2dagar.
• Sovit dåligt
• Lyckas inte få något gjort varken på Jobbet eller på hotell rummet.
• Saknar Jenny

Skräpmat
Som nämnts tidigare är inte boden en plats för en cullinar, eller en vanlig människa för den delen, om man inte är tokig i pizza.
Jag har hit intils ätit i följande ordning: Pizza, Hamburgare, Continental frukost, Rödspätta(pannerad) och Hamburgare. Min teori kring den oerhört sparsamma variationen på matställen beror på att på landet traditionellt åker till korvmojen och inte den ny Libanesen för att få sig något att äta.
Ta det hela inte fel nu, jag har inget emot skräpmat i sig, men 4 av 5 måltider blir lite jobbigt. Mina misstankar kring min tidigare viktnedgång måste jag nog även delge just avsaknaden av den matkultur som lätt uppstår på arbetsplatser hos de som inte lagar matlåda.

Sömn
Att sova går alldeles utmärkt, det är allt runt i kring som är problemet. Sängen på mitt hotellrum består utav två 90 sängar som är ihopställda. Det är 180cm pure pleasure och allt är frid och fröjd.. tills man försökte sova i dem. Jag vaknade i natt 2ggr på golvet då de två sängarna glidit isär då jag befunnit mig i mellan dem(Legat i skarven).
Att gå upp kl07 på morgon är som ni alla känner till lite annorlunda än kl11.. omställningen är ännu ej klar.

Produktivitet
Jag måste nog definiera mig själv som en ganska produktiv människa. Mina projekt har aldrig vart så många och mina dagar så fyllda som när jag har varit arbetslös. Här i Boden slösas min fritid effektivt bort på gedigen blandning av ingenting göra så som, lyssna på musik eller titta på serier.
Under arbetet känner jag mest en frustration utöver de telefonskygga gamla avdankade lärare och dagisfröknar i övre medelåldern de har anställt för att sköta en helpdesk över telefon. De är trevliga och så men tycks i många fall betrakta nya saker ungeför som en gravid kvinna ser på p-piller.. ganska onödiga och skulle vara jobbiga att komma ihåg. Jag skulle enkom klara av ett jobb minst tre av dessa individer tillsammans skulle göra. Men jag får inte. Min produktivitet är egentligen på topp.. De är dem under mig jag inte får till att prestera mer än vad som tycks vara kafferaster.

Jenny
Vi båda tycks fortfarande ha en massa tid över men separeras nu den med, enligt eniro, 92.5mil mellan oss. Det gör allt lite mycket tråkigare och en aning frustrerande.
Jag har aldrig riktigt tyckt om alternativen som finns till att prata med människor face2face. Jag försökte chatta när jag var lite men det var roligare att leka med grannen. Tidigare var jag lite telefon skygg utan ville bara utbyta nödvändig information den vägen. Det är helt enkelt knepigt att för en konversation med en person per telefon som skall verka som ett substitut för att faktiskt möta personen, jag blir ofta måttligt tillfredsställd utav det hela. Jag hamnar onekligen att jag saknar den fysiska personen och inte informationen den kan ge mig.

- Trots allt detta ovan, trivs jag faktiskt med det jag gör här uppe. Det blir lätt så att man fokuserar på det negativa men det är "okring" sakerna som är jobbiga ex. Maten. Men de arbetsuppgifterna jag har blivit ålagda är för mig mycket tillfredsställande och jag tycker det är genuint roligt att arbeta. Jag träffar mycket ny och roliga människor att pratar med, vilket är som många känner till meningen med livet.. för mig ;)

Dag 1: Stockholm to fucking Boden...

00:01 - Min resa till Boden börjar. Jag kommer hem och inser att jag inte har packat ett skit och då mitt plan lämnar Arlanda om 8h så var det dax att sätta fart.

01:43 - Jag går å lägger mig och tänker att jag skall sova.

06:00 - Väckarklockan ringer, jag tar mig upp och naturligtvis så kommer min far inte upp i tid och vi kommer inte iväg till Arlanda i tid.

07:38 - Jag kommer till Arlanda å springer genom regnet in i terminalen med en dryg timma till godo.

08:35 - Planet lyfter och tro det eller ej, snygga flygvärdar och värdinnor i 25års åldern. Jag säger bara Norway Air.

10:05 - Jag har landat i Kallax flygplats och hittar mitt bagage och sedan en förbokad taxi som skall ta mig de 5 milen till en nerlagd ICA affär där jag skall tillbringa de nästa två veckorna.

Då jag tänkte det göra det bästa av mitt geografiska handikapp, började jag förhöra mig småpratande med taxichaffören(Man i 30år åldern). Boden har tydligen vart ett rätt okej ställe.. Man har kunnat gå ut, festa runt lite och träffa folk, sen la de ner sjukhuset och alla regementen och sedan 2år tebax ska man tydligen vara nöjd om man kan få dricka en öl efter kl21.

Taxichaffören tycktes va lite små bitter, men det kan vara så folk i norrland är. Han va uppväxt i Boden å ville inte flytta, han var utbildad lärare och något inom stadsvetenskap, han körde taxi. Han menade att de som karakteriserade Boden var att de har många Pizzerior, Firsörsalonger samt hästar vilket jag är benägen att hålla med om efter bara spenderat 12h på platsen. Jag vill även tillägga att jag från mitt hotellförnster ser alla partier, i riksdagen representerade, partilokaler, vilket jag finner lite "skumt" i en stad som tar dryga 10 min att gå från ena änden till den andra.

13.00 - Jag äter lunch med min nya chef, som verkar fått en släng av storhetsvansinne eller liknaden åkomma. (Självfallet äter vi på en pizzeria)

18:00 - Arbetet slutar och jag ger mig ut på upptäcktsfärd för att hitta något att äta och dricka.

19:00 - Det börjar gå upp för mig att det tydligen bara finns pizza hak i hela staden och ALLA tycks ha stängt vid just 19... tillslut hittar jag ett ställe som stänger vid 20 i själva hjärtat av staden, mao vid ett 20x20m stort torg med 3 parkbänkar. Självfallet var även detta en pizzeria. Det står mig ännu att finna en resturang i boden som inte serverar skräpmat.

21:00 - Jag ligger på mitt hotellrum och känner mig allt annat än nöjd trots att jag, enligt hotellguiden, ligger på 4 stjärninga lakan(vafan det nu betyder). Några bönder har precis parkerat sin Volvo på parkeringen vid Åhléns invid hotellet och spelat musik med för mycket bas så det hörs in i rummet.

- Det stämmer inte att jag skulle ha hemlängtan, det har jag nog aldrig haft, men jag vill vara på en roligare plats tillsammans med de människor jag håller av, inte Boden...

Oskulden

Nu blir jag av med min bloggoskuld, snart kan alla läsa mina tankar...

Jag har alltid varit skeptiskt mot bloggandet. Back in the days var dagböcker på papper, privata och man blev arg om folk läste dem. Jag skrev aldrig dagbok, men jag hade nog blivit arg om någon läste den..
Är det roligt att läsa någons dagbok om man får? Man måste helt plötsligt skriva texter folk vill läsa.

Jag hade, i vilket fall, tänkt att under de kommande veckorna skriva om mina upplevelser och tankar om staden Boden. I dag bor jag i en förort till Stockholm och i morgon bor jag i Boden. Mitt plan lämnar Arlanda 0835 i måndagen den 4/5-09 och landar på en kallare plats 1h 45min senare.